Tysken och apan lever drömmen!

Senast in i vårat kollektiv på Andra Sidan är Marielle och hennes hund Malolo, dessa två är snela ok klada med jämtländskt ursprung. Marielle har fina kläder och tränar mycket, dessutom är hon sjukt snygg!

Så här ser marielle ut på vintern:



//Tysken & Apan//

Mitt bloggande har börjat halta men här kommer en redogörelse av förr förra helgens raggarträff på Nunisvaara folkpark i Gällivare...

Midnight sun meet har utveklats till en folkfest i Gällivare. Som alla andra subkulturer(ge dem 30 år) har raggarkulturen blivit riktigt folklig. Raggare som säkerligen sågs som ett hot mot moral och allmän ordning för 30 år sen kan luta sig tillbaka och se hur deras rövhängade och amerikanaråkande har assimilerats in i folkligheten. Dagens raggare har glassätande barnbarn i baksätet och pensionssparar som alla andra.

Klart det finns många nya aspiranter att ta på sig titeln samhällsfiender. Buset från Haparanda har skinnvästar med trycket boozehounds på och gör sitt bästa för att skräna och dricka sprit direkt från flaskan. Men hur mycket skada ska man hinna gör på samhällskroppen om man hänger i ett garage och skruvar i kolvar hela dagarna?

I vilket fall jag Paava, Tyskan och Flaket ville ju självklart delta i detta spektakel på något sätt. Paava har en välputsad grön Caddilac med 17 tums fälgar som passar utmärkt till sådana övningar. Så vi svidade om till hip hop video gangstrar och rullade in i Nuniisvaaras bil line up med dr dre i caddyns morrande högtalare. Alla deltagare inklusive oss hade förverkligat sin dröm av det stora landet i väst. Fast de flest andra valt att inspireras av sydstaternas rockabilly crusing stil med vattenkammade luggar och fnasiga skinnvästar ett ganska fegt och föråldrat val. Vi valde något betydligt mycket farligare och aktuellt än så, på tusentals trygga mil från det amerikanska svarta gettot hade vi plocka russinen ur kakan på hip hop kulturen. Vi stack ut från resten av sydstats joddlarna, i Gällivare midnight var det vi som var svarta, det var vi som var farliga, varje wiggers våta dröm..

Turen gick genom Malmberget och vidare in i Gällivare och gatorna kantades av pensionärer, barn och allt där i mellan. Med rutorna nere och stereon på max kunde vi rulla genom ett fullsatt Gällivare centrum och spela NWA´s fuck the police. Vi var offeciellt the shit och public enemys nr:1. Jag tror jag förstår tjusningen i det här kortege åkandet nu. Överallt står människor och vinkar som att president Kekkonen hade gjort entré. Att bli sedd verkar vara hela poängen och vem vill inte bli det ett grundläggande mänskligt behov . Typ här är vi... vi kör raggarbil och skäms inte över det utan är tom stolta, som gay pride fast utan glittret...

Nå väl jag vet inte om poängen gick fram hos de andra deltagarna just hur pass svarta och farliga vi var. De tyckte nog att det var mest trevligt och små mysigt att se på våran fina bil och lyssna till den rytmiska musiken som mullrade från vår baklucka. Men för mig kommer midnight sun meet 09 alltid vara den gången jag fick förverkliga min dröm om att vara cool på det där farligt svarta amerikanska sättet..

Det här möter...

 

Hoj lämnade in apmobilen på rep på en bilverkstad här i gve i dag. För att kunna ta mig till jobbet medans min bil var på rep fick jag låna ägarens Toyota... sweeet den var rätt stökig och väl inrökt men med en pigg motor under huven. När jag kom fram till jobbet så kom jag ihåg att jag har nyckeln till mitt klädskåp satt på nyckelknippan som är kvar med apmobilen och mekanikerna. Faaan gasar och stressar så jag bara kommer lite sent till jobbet.

Nå väl jag drog ut till gruvan och borrade de hål jag skulle tills min arbetsdag var slut. Då går jag ut på parkeringen för att hitta den silver metallic Toyota corolla jag lånat. Hittar den låser upp dörren och sätter nyckeln i tändningen. Men den går inte att vrida om jag ruckar och tjorvar.  Faaan

Funderar på om jag ska gå ut och fråga någon av de andra gruvisarna om hjälp. Men kommer på att det kan man ju fan inte göra. Det är ju mest män som jobbar i gruvan och bland de män som jobbar där finns det en outalat uppfattning om att man ska reda sig själv, kunna sina motorer och inte vara kärringaktig.
Om jag inte ens kan vrida om tändnigen i en gammal Toyota så ska jag då knappast visa det för resten av motormännen.

Så det blir livlina nr 2 ring en vän.. jag ringer Pappa han har en gammal bil och vet säkert vad han talar om, lungt och pedagogiskt förklarar min far att jag ska vrida på ratten så att rattlåset släpper. men utan framgång. Faaan

Livlina nr 3 ringa till bilens ägare. det här vill jag helst inte göra, förklara för en bilmekaniker att jag inte kan vrida om tändningen på en Toyota. Ja ja tänker att efter han har sett apmobilen med trasig blinkers och bumperstickers har han nog förstått att jag inte direkt är Bosse bildoktor. Så jag ringer och förklarar läget, jaha säger han vad konstigt det problemet har jag aldrig haft. Kollar runt i bilen börjar ana oråd var inte det mycket stökigare här i morse joo och det luktade cigaretter. Jag frågar vad han har för registerings nr och det visar sig att jag sitter i fel jävla bil. En silvrig toyota av annan men liknande modell. jag har tagit fel bil säger jag till mekanikern jaha säger han och lägger på.

Nycklarna till gamla Toyotor passar tydligen i vilken Toyota dörr som helst men inte i tändningen som tur är för då hade han fått fel bil och det blir svårt att förklara. I andra raden brevid står den rätta Toyotan som startar på ett nafs.

Åker och hämtar ut min kära apmobil mot en avgift på 2500kr i repkostnader och blir ganska mycket skarttad åt, med all rätt. Men jag har kommit på en sak om jag bara hade gått ut för att fråga efter hjälp hade jag säkert sett den rätta bilen. Jag vet ju själv att jag inte har någon koll eller mest inget intresse av bilar så vad har jag att skämmas för. Världen är full av olika mekaniker och behöver inte en till. Jag kan ju baka och bjuda på bullar medans de mekar....eller nått.

Nu vet ni lås era bilar och hem så jag inte tror mig ha hittat rätt... men fel och förvirrat...


Öhhhhh finns det två!?
//Apan//